Parchin – eller ”Vi som ogillar att bli överraskade”

Haaretz delger insideinfo om och från Parchin military base (”…where Iran is building its nuclear weapon”). (Satellitsidhuvudet här ovan visar dock inte Parchin, utan Fordo-faciliteten i Qom.)

Eftersom det är Yossi Melman som har skrivit artikeln finns det anledning att ta ärendet för dagen på allvar. T ex:

Diplomatiska källor i Wien pekar ut Parchin, 30 km från Teheran, som platsen för kärnvapentillverkningen. Läckor (det jag nu skriver är ett slags fri översättning/referat – all cred ska gå till Melman - nekuda) talar om diverse experiment inriktat på den kritiska fasen som vi kallar för ”weaponization”. Att göra ett Vapen, inte bara använda kunnande och teknologi till att generera energi. Man har bl a iscensatt datoriserade explosioner. Satellitbilder sägs visa en byggnad, stor som en buss, där experiment ska ha utförts. Parchin handlar alltså om forskning och utveckling, med inriktning mot missiler och bomber. Man har hundratals byggnader samt underjordiska bunkrar och tunnlar där man genomför explosioner. För åtta år sedan drog den amerikanska underrättelsetjänsten slutsatsen att platsen även passar bra för nukleära experiment. Iranierna simulerade kärnvapenexplosioner. Iran nekade IAEA tillträde till platsen, då för åtta år sedan, och nu sägs alltså världen återigen ha intresse av att kolla läget. Rykten säger att IAEA har för avsikt att använda ett tydligare språk i rapporten än vad som tidigare har varit fallet. Det sägs att man fortfarande filar på formuleringarna. Sista ordet har Yukiya Amano.

Rapporten kommer att innehålla ett appendix om 12 sidor med detaljerade dokument och satellitbilder. Sammantaget sägs IAEA vara i färd med att publicera uppgifter som gör klart att Iran försöker skaffa kärnvapen. Rapporten sägs också innehålla uppgifter om anrikningsarbetet i Natanz, och om att regimen i Teheran fortfarande vägrar att svara på många frågor, vilket alltså leder till att IAEA tycks vara redo att slå fast att Irans ledare medvetet döljer ett kärntekniskt vapenprogram.

Iran sägs ha 4 ½ ton uran i Natanz som är anrikat till 3,5%. Om den mängden uran anrikas till 90%, något som Iran är kapabelt att göra, då har man tillräckligt fissilt material för 4-5 Bomber. Rapporten sägs också berätta att Iran är i färd med att installera nya centrifuger i Qom (se sidhuvudet) långt ner i bergsrum som gör det ytterligt svårt för USA, Israel eller någon annan att komma åt dem i en massiv bombattack. Men f.n bereds IAEA alltså tillträde till både Qom och Natanz. Poängen (och problemet) med Qom är att Iran skulle kunna gömma undan missiler och mycket annat där i samband med ett krig, och sedan, många år senare, ta fram allting och åter utgöra ett allvarligt hot mot regionen och världen. Det är Ayatollah Ali Khamenei, tillsammans med två militära rådgivare, som slutgiltigt bestämmer om att fullfölja processen och bygga Bomberna. Däremot tror bedömare inte att IAEA kommer att fördöma Iran i samband med mötet den 17-18 november. Det kan ta månader att övertala Kina och Ryssland att gå med på en resolution som i sin tur kan leda till nya och skarpare sanktioner. Samtidigt kan naturligtvis Obama tröttna på att vänta på ryssarna och kineserna och bestämma sig för att tillsammans med européer och andra göra något åt (Iran)saken.

Och:

US official: Israel refused to commit to withhold surprise attack on Iran