Valrörelser: intifada, förhandlingar m.m.?

”Nationella Unionens Bataljoner” i Hebron distribuerar en video med budskapet att Hamas, Fatah, Islamiska Jihad och PFLP gemensamt ska fortsätta kampen för att befria hela Palestina, från floden till havet. Den tredje intifadan börjar nu i Hebron och kommer sedan att spridas till hela Palestina. Kampen handlar om att få bort samtliga vägspärrar på Västbanken. Samtliga palestinska fångar måste friges. Israeliskt tillbakadragande från all palestinsk mark. Slut på de israeliska attackerna mot invånarna i Hebron. De skattepengar som Israel håller inne, som svar på uppgraderingen i generalförsamlingen, måste genast transfereras till den palestinska myndigheten. Öppna alla gränsövergångar till Gaza. Bättre tillförsel av vatten och elektricitet till Gaza.

Igår fredag skedde sammandrabbningar i Hebron mellan PA-poliser och Hamasanhängare.

Här på bloggen har jag tidigare publicerat artiklar och uttalanden av israeliska bedömare som varnar för att det råder ett bedrägligt lugn på Västbanken, och att många israeliska ledare ignorerar farorna. Tiden är inte på Israel´s sida, skrev exempelvis Ronen Bergman i artikeln ”Finger in the dam” (Ynet).

Hoten om intifadavåld kommer samtidigt som PA-ledarna håller överläggningar med jurister om hur de ska slå mynt av den uppgraderade statusen. Man talar som sagt om att söka medlemsskap i diverse organisationer och institutioner, däribland ICC och ICJ.

Dennis Ross konstaterar att det just nu inte finns någon (freds)process att tala om. Men det är både nödvändigt och möjligt att återstarta förhandlingarna, och man bör göra det så snart som möjligt, inte vänta till efter nyvalet i januari.

Just nu är läget stabilt och bra för Netanyahu. Frågan är om tiden fram till valet bara kommer att handla om utspel och förhalningar av diverse slag, eller om vi får se action på olika fronter: intifadatendenser, initiativ från Obama om att redan nu återstarta förhandlingarna, palestinska ansökningar till ICC och andra organisationer – och kanske även prislappsattacker, nya strejker i Israel – samt akut, accentuerat och dramatiskt sönderfall i Syrien. Iran-dramatik?

Vissa israeler har tidigare profeterat om tråkiga och förutsägbara kampanjdagar fram till dess att Netanyahu vinner valet. Andra menar tvärtom att det kan bli synnerligen dramatiskt och kaotiskt, med förvecklingar av olika slag och på många fronter.

Annonser
Publicerat i Gaza, Hamas, Israel, PA, Västbanken | 1 kommentar

A Non Member Observer Jihad State?

Hamas ser omröstningen i generalförsamlingen och uppgraderingen av palestiniernas status som en del i palestiniernas nationella strategi. En annan lika viktig och integrerad del i denna strategi är den väpnade motståndskampen mot Israel. Khaled Mashaal:

I told Abu Mazen (Abbas) we want this move to be part of a national Palestinian strategy that includes the (armed) resistance which excelled in Gaza and gave an example of the ability of the Palestinian people to resist and steadfastly confront the occupier.

Ismail Haniyeh:

What happened at the General Assembly is the height of the resistance and sacrifice of the Palestinians, and confirms the victory in Gaza. We must persist with the resistance and jihad.

Men Ramadan Salah Från Islamiska Jihad är kritisk:

What Palestine are we talking about? If we were talking about the whole Palestinian homeland from the river to the sea, we would naturally welcome it, but if we are talking about setting a ceiling for the Palestinian rights (the 1967 borders), then as we said sincerely to the PA and our bothers in Egypt – we don’t welcome this plan but won’t act against it.

Salam Fayyad:

The PA is in the final stage before becoming an independent state capable of providing services to its people.

Palestinierna måste först uppnå intern försoning för att sedan enas kring ett fredligt budskap inför de direkta förhandlingarna med Israel. Den nuvarande ordningen, med PA där och Hamas där, diskvalificerar tills vidare palestinierna från att hålla meningsfulla förhandlingar med Israel. Den uppgraderade statusen har i det här sammanhanget ingen betydelse, förutom att den kanske även kan sägas ha uppgraderat Jihadkonceptets status?

Israel svarar med att bygga 3000 nya bostäder, bl a i E1 – området som förbinder Jerusalem med Maaleh Adumim. Sammantaget – de senaste dagarnas händelser har inte fört fredsprocessen framåt, utan snarare accentuerat och cementerat de gamla och välkända låsningarna. Men Carl Bildt bloggar positivt och optimistiskt om möjligheterna att återstarta de direkta förhandlingarna.

Publicerat i Hamas, Israel, PA | 3 kommentarer

OIG, kommentar 2

Den praktiska och konkreta betydelsen av den uppgraderade statusen är att palestinerna kan ansluta till ICC samt få medlemsskap i ett 30-tal internationella organisationer (men här råder viss osäkerhet: många internationella organisationer är beroende av ekonomiskt stöd från USA och Kongressen har stiftat en lag som ålägger Washington att sluta ge pengar till de organisationer som i nuläget erkänner en palestinsk stat; den enda palestinska stat som enligt USA får erkännas av det internationella organisationerna är den som har blivit till genom genom förhandlingar och samförstånd med Israel). Som ”non member observer state” kan man komma att med utgångspunkt i resolutionstextens hänvisning till ”1967 års gränser” vinna ökat stöd och gehör för kritiken mot ”ockupationen” och för bildandet av en självständig stat.

Men många bedömare menar att palestinierna inte kommer att gå till omedelbar aktion, exempelvis genom att dra israeler inför ICC, eftersom ett sådant agerande av Israel kommer att ses som aggressivt och fientligt, och detta kommer att leda till skarpa motåtgärder från Israel, vilket i sin tur kommer att leda till kris och förvecklingar. Däremot kommer de palestinska ledarna troligen att fortsätta och intensifiera BDS-kampanjen. Vi lär även få se förnyade utspel där de palestinska ledarna, med hänvisning till resolutionen och uppgraderingen, kräver ett absolut byggstopp på Västbanken. Annars kommer det nog inte att hända så mycket förrän i början av 2013, då Obama förväntas komma med nya fredsinitiativ, främst genom att försöka återstarta de direkta förhandlingarna. Abbas har meddelat att palestinierna då kommer att hörsamma detta och gå med på att återuppta förhandlingarna. Frågan är dock om man då kommer att insistera på ett totalt bygg-stopp på Västbanken som krav för att dra igång förhandlingarna. Och då får vi se om Obama kommer att försöka förmå Netanyahu (om han nu vinner valet) att införa ett nytt moratorium/byggstopp för en viss period.

För Israels dels gäller främst att avvakta. Uppgraderingen i sig kommer knappast att ge upphov till skarpa motaktioner från Jerusalem. Alla inblandade aktörer inväntar dessutom, förutom starten på Obamas andra presidentrunda, det nyval som väntar i Israel den 22/1. Det blir nu många spännande debatter i Israel om hur man landet bör förhålla sig till Obama samt till palestiniernas uppgraderade status. Till sist bör dock nämnas att det vi ser i generalförsamlingen bl a är ett resultat av att palestinierna tidigare misslyckades med sin framstöt i säkerhetsrådet. Därutöver bör man komma ihåg att även om Hamas nyligen uttalade sitt stöd till Abbas kampanj i generalförsamlingen, så råder det fortfarande i grunden splittring och oenighet bland palestinierna, vilket inte minst kommer att visa sig om och när förhandlingarna åter drar igång.

Publicerat i FN, Israel, PA | 3 kommentarer

Omröstningen i Generalförsamlingen (OIG), kommentar nr.1

Börjar med korta inlägg för att sedan i bästa fall kunna sätta ihop en längre kommentar. Inleder nu med att påminna om vad som hände den här dagen för 65 år sedan, den 29:e november 1947. Det var omröstning i generalförsamlingen ang. delningsplanen. 33 ja-röster, 13 nej. 10 avstod från att rösta. De judiska ledarna accepterade beslutet. De arabiska ledarna sa nej. Man ville inte dela på Palestina. Man ville ha allt. Sen blev det krig. Delningsplanen implementerades aldrig. 2011 sa Mahmoud Abbas att arabledarnas vägran att acceptera delningsförslaget var ett misstag och att han hoppades rätta till detta.

Men nu när det har gått 65 år sedan det internationella samfundet beslutade att det även skulle bildas en palestinsk stat, varför har då inte denna stat bildats? Idag överlåter jag åt andra att debattera den saken, jag vill här och nu bara konstatera att vissa personers jubel (från Ashrawi, Tibi m.fl samt anhängare runtom i världen, inte minst i Sverige) i mina ögon och öron tenderar att bli en smula tragikomiskt, ty inte heller dagens förkrossande majoritet i generalförsamlingen kommer att leda till en palestinsk stat. Det vi ser är de palestinska ledarnas senaste och smarta åtgärd för att hålla ”Palestina-frågan” het och vid liv. Smart är det, men klokt? Det återstår att se.

Men sen handlar det om Mahmoud Abbas, 77 år. Dagens spektakel i New York är början på hans avskedsshow. När den så småningom klingar av kommer han att retirera och pensionera sig – men inte i Safed utan i Ramallah. Vi talar om eftermälet. Det råder visserligen delade meningar om Yasser Arafats eftermäle, men man ju inte gärna bestrida att han under många år var en synnerligen verksam och tongivande figur. Förutom terrorism så kan vi så här i efterhand knyta Oslo-avtalet till Arafats livsgärning och eftermäle. Och vi minns bilderna när han ”återkom i triumf till Gaza och Västbanken”. Men någon palestinsk stat blev det aldrig tal om, inte den gången heller. Men Oslo-avtalet, uppdelningen i A-, B- och C-områden, säkerhetssamarbetet, Parisprotokollet m.m. – allt detta kom till som ett resultat av försöken att få till en fredlig kompromiss – och tanken var från början att de initiala stegen skulle följas av en process i riktning mot tvåstatslösningen. Men detta kom av sig.

Men hur kommer världen då att minnas Abbas? Mannen som blev staten Palestinas förste president/premiärminister? Troligen inte. Sedan tidigare är Abbas känd för att ha varit involverad i seriösa och långtgående förhandlingar med Israel. Ehud Olmert har, i skarp kontrast till nuvarande utrikesminister Avigdor Lieberman (som ju fördömer, hånar och dömer ut Abbas), uttalat att Israel i Abbas har en ”seriös partner”. Men avslutningen av förhandlingarna gav dock inte Abbas en hyllad och stark ställning bland palestinierna. Därför blir dagens omröstning ett sista försök att stärka sin egen, Fatah´s och den palestinska myndighetens ställning. I historieböckerna kommer det att stå att Abbas lyckades uppgradera palestiniernas ställning. En bedrift. Ytterligare ett steg på vägen mot det som världen och de judiska ledarna sa ja till för 65 år sedan – en palestinsk stat.

Nästa inlägg kan komma att fokusera på följderna av uppgraderingen av palestiniernas status. Men redan nu – själva uppgraderingen gör varken till eller från. Den skrotar inte övertygelsen i det internationella samfundet om att det endast är direkta förhandlingar mellan parterna som kan leda till tvåstatslösning och fred. Men om de palestinska ledarna väljer att använda uppgraderingen till att bekämpa, ifrågasätta och undergräva Israels ställning i olika internationella fora – exempelvis genom att dra israeler inför ICC – då blir det kris och förvecklingar, eftersom Israel kommer att vidta motåtgärder mot de aktioner man ser som aggressiva och fientliga.

För många av de länder som röstar ja idag är det naturligtvis ett tydligt stöd till Fatah och den palestinska myndigheten, till de krafter som man menar är fredsinriktade – samt till det man faktiskt har skapat på Västbanken – en grundläggande struktur, tänkt att utgöra stommen till den framtida staten. Men sen har vi ju det här med terroristorganisationen Hamas i Gaza. (Slut på OIG 1 – förhoppningsvis följer forts).

Publicerat i FN, Israel, PA | 3 kommentarer

Schori, Dirawi, Linderborg, Barnea

Pierre Schori slår ett slag för Hamas och terrorismen. Gina Dirawi gör reklam för antisemitismen. Åsa Linderborg upprepar lögner, fördomar och vandringssägner.

Annars, ett lästips – Nahum Barnea i ynet (”The Sunni Axis”), intressant om bl a Morsis roll och ställning. Och om USA och Mellanöstern skriver han bl a detta:

The US administration has formulated a Mideast strategy that attempts to deal with the results of the arab spring. The current goal is to build a ssunni axis that will stand against the radical Shiite axis headed by Iran. The issue is Syria, not Hamas. America wants to use these countries to overthrow Assad´s regime and, most importantly, make certain that after he is gone Syria will not fall into the hands of jihadist elements similar to those that have begun to appear in Sinai. Turkey is the most senior part of this axis, along with Egypt, Saudiarabia, the Gulf States, Jordan and the palestinian authority are welcome to join them. Hamas is also meant to be part of this axis. Hamas has been moving away from Iran since the revolution in Egypt. The Gaza operation expedited this process. From this point forward Iran will base it´s hold on Gaza on Islamic Jihad, which is fully-funded by Iran.

Och:

Morsi is the only one that can claim victory at this point.

Barnea argumenterar vidare för att det ligger i Israels intresse att förbättra relationen med Turkiet. Han hänvisar till en källa (”an official in his office”) som säger att Netanyahu planerade att skriva under en ursäkt (angående operationen mot Mavi Marmara) men ändrade sig i sista stund när han fick se en opinionsmätning som visade att en stor majoritet av israelerna motsätter sig en ursäkt från Israels sida. Barnea säger att företrädare för regeringen i Ankara regelbundet skickar meddelanden till Israel där man uttrycker att även Turkiet har ett intresse av att förbättra relationen.

Detta får då ställas i kontrast till Erdogans fortsatta och oresonliga utspel om att Israel är en terrorist-stat osv.

Publicerat i antisemitism, Mellanöstern, Sverige, terrorism, Turkiet, USA | 7 kommentarer

Från Al-Arabiya

Israels armé visar mer återhållsamhet och större barmhärtighet mot sina palestinska fiender än vad Assads armé visar mot sitt eget folk. Al-Arabiya noterar också att under de 8 dagar som Israel utförde attacker mot 1500 mål i Gaza, vilket ledde till att 160 palestinier dödades, utförde Assadregimen attacker mot sitt eget folk som dödade 817 syrier (bedömare anser att den totala dödssiffran i Syrien nu överstiger 40 000).

I artikeln i Ynet (IDF kinder than Assad´s army) visas dessutom karikatyrer/politisk satir från olika håll, bl a från libanesiska Al-Mustaqbal, som visar hur Ahmadinejad underblåser striderna, lågorna och lidandet i Gaza.

I Sverige satsade exempelvis Aftonbladet och Expressen stort på att bevaka och ”rapportera” från Gaza. Syrien glömde man bort. Det är uppenbarligen fortfarande Israel som är ”the best show in town”, som har det största nyhetsvärdet. ”Israel och palestinierna” triggar sedan årtionden igång emotioner och propaganda, snarare än sakliga analyser.

Fler dödades dock i Syrien under de här dagarna. Och sönderfallet i Syrien innebär ett stort hot mot freden och stabiliteten i regionen.

Publicerat i Gaza, Hamas, Israel, Syrien | 1 kommentar

Kommentar nr 3, den 22/11

Hamas må fira. Haniyeh och Ahmadinejad må säga det och andra och uttala seger m.m. Det enda som just nu har betydelse är handling – om vi nu verkligen får se en verklig och långvarig vapenvila.

Vi hör för övrigt att Hamas motsätter sig Abbas diplomatiska offensiv och omröstning i FN:s generalförsamling.

Israels militär har genomfört 1500 attacker mot Gaza. I allt väsentligt rör det sig om tydligt militära mål – mot avfyrningsramper, raket- och vapenförråd, terroristgruppernas infrastruktur, tunnlar, militanta islamister i färd med att utföra terrordåd osv. Kanske läge att kalla in Richard Goldstone eller någon annan för att bekräfta att ord som ”övervåld”, ”oproportionerligt” och ”urskillningslöst bombande” är lögner och tomt prat. Det är tvärtom så att Israel har vidtagit enormt stora ansträngningar för att leva upp till ”krigslagar” och konventioner för att minimera de civila skadorna. Samtidigt riktade Hamas medvetet sina raketattacker mot civila i Israel = terrorism. I Gaza – en islamistisk terrororganisation. Israel – en demokrati med höga ideal. Nu görs analyser och utvärderingar och tids nog får vi återkomma till detaljerna.

Men det är för tidigt att säga om operationen är en stor framgång eller ej. Krigföringen har varit enormt intensiv, effektiv, träffsäker och  av allt att döma i allt väsentligt i enlighet med gällande lagar och konventioner. Nu återstår att se hur Hamas och de andra väljer att agera under de närmaste månaderna.

Publicerat i Gaza, Hamas, Israel | 2 kommentarer

En andra kommentar till avrundningen av Försvarspelaren

Invånarna i södra Israel är besvikna, de hade förväntat sig mer. Oppositionen, bl a Mofaz, säger att Israel misslyckades med att uppnå önskad avskräckningseffekt. Finansminister Steinitz håller inte med och hävdar att Israel uppnådde sina mål och att det nu finns goda chanser för en lugn period. Amos Gilad bifogar att Israel i och med vapenvilan på intet sätt har avhänt sig friheten och förmågan att försvara landet och medborgarna. Han tillägger att en markoffensiv hade lett till militära framgångar, men kunde också ha lett till negativa effekter vad angår relationen till grannländerna.

Netanyahu har utsett ett team som ska hjälpa invånarna i södra Israel. Med premiärministerkansliets Generaldirektör Harel Locker i spetsen ska man ”eliminera byråkratin” och främja återhämtningen. Man ska bidra på på bred front – ekonomiskt och materiellt, samt inte minst i form av psykosociala insatser.

Igår upprepade Netanyahu att under hans tid som premiärminister (7 ½ år – fördelat på två omgångar) har nationen inte gått ut i krig (det vi just har bevittnat var en operation, inte ett krig). Han talar om att man visat prov på militär styrka och diplomatiskt omdöme. Budskapet är alltså att Netanyahu inte på något vis är oansvarig, ”vild och galen”, ”triggerhappy”, eller utgör ett hot mot regionens fred och stabilitet. Från Jpost:

Under these conditions we need to steer the ship of state responsibly and with wisdom and must take into account numerous considerations, both military and diplomatic ones. That is how a responsible government acts, and that is how we acted this time as well. We employed military might along with diplomatic judgment.

Artikelförfattaren Herb Keinon kommenterar:

And there is the likely theme of his campaign – military might with diplomatic prudence, restoring quiet, albeit temporarily, while retaining international legitimacy.

Statsmannen Netanyahu har tagit itu med ett specfikt säkerhetsproblem. USA och inte minst EU gav ett otvetydigt och starkt stöd till Israels rätt att försvara sig mot terroristernas raketbeskjutningar. Och sen slutade Netanyahu i rätt tid? Obama gav sitt stöd till operationen. Obama försöker förmå Abbas att inte fullfölja offensiven och omröstningen i FN:s generalförsamling. Obama och Netanyahu förstår varandra bättre nu, vilket banar väg för god samsyn och effektivt samarbete, inte bara beträffande Iran, utan även när det gäller de initiativ Obama förväntas ta angående den israelisk-palestinska konflikten under 2013?

Publicerat i Gaza, Hamas, Israel | 4 kommentarer

The proof of the pudding…en första kommentar till vapenvilan

Om vi nu verkligen får se ett stopp för all raketbeskjutning fram över nyvalet i januari så kan vi tala om en succé för Israels regering. Men en färsk opinionsundersökning i Israel visar att 70% anser att det är fel att redan nu avsluta operationen i Gaza. Ehud Barak påminner om att det inte rör sig om ett avtal, utan ett antal överenskommelser mellan Israel och Egypten, och mellan Egypten och Hamas. Vapenvilan kan komma att vara i nio veckor eller nio månader. Om Hamas bryter mot överenskommelsen kommer Israel att svara miliärt, per omgående. Khaled Mashaal säger i princip samma sak -från sitt perspektiv: om Israel håller sig till överenskommelsen, kommer Hamas att göra detsamma. Våld kommer att mötas med våld.

Det Ron Ben-Yishai skrev igår och som jag vidarebefordrade här på bloggen tycks i allt väsentligt ha varit korrekt. Det vi ser är ett slags avrundning av krisen som liknar avslutningen av ”Gjutet Bly” för fyra år sedan. Jag får erkänna att jag hade förväntat mig fler och mer långtgående åtgärder från Israels sida. Inte i meningen ”krossa Hamas”, men att det hela skulle mynna ut i en tydligare bild och känsla av att man med den här gångens avskräckningsbudskap verkligen har nått fram till Hamasledarna. Men jag vill rikta uppmärksamheten mot att uttalanden från Tzahal säger att Hamasledarna kommer att bli chockade när det väl tar sig upp ur skyddsrummen och får se förödelsen. Israel har attackerat över 1500 mål i Gaza. Så – betydligt färre dödade den här gången i jämförelse med för fyra år sedan, men samtidigt ett flera gånger hårdare slag mot Hamas organisation, vapen och infrastruktur? Haniyeh och de andra kommer ju aldrig att medge offentligt att det rör sig om enormt stora skador, men man kan kanske anta att Israel exempelvis har bombat särdeles viktiga och hemliga mål som Hamasledarna var säkra på låg bortom den israeliska underrättelsetjänstens horisont. Detta är förstås bara en spekulation från min sida, men jag utgår alltså från att den israeliska regeringens beslut och självförtroende delvis grundas på att man den här gången tror sig ha lyckats hamra in budskapet i Hamasledarnas medvetande. Och att det är det stora antalet bombningar och skador som islamisterna aldrig kommer att vidgå som nu skapar en god avskräckningseffekt.

Egypten gavs tillfälle att demonstrera makt, ansvarstagande och inflytande.

Hur kommer de andra grupperna i Gaza att agera framöver? En enstaka raket kommer att leda till snabba och hårda svar från Israel. Och om terroristerna under december-januari väljer att provocera Israel med fler attacker kan vi räkna med en ny och mer kraftfullt operation från Israel. Men sagt – om det inte kommer en enda raket fram till nyvalet så blir det succé för regeringen. Netanyahu vinner då valet och bildar en koalition som mer eller mindre blir den som han f.n basar över. Den enda som nu kan rädda och lyfta Yachimovich, Mofaz och Lapid till succé i valet är att Hamas & Co åter börja skjuta raketer mot städerna i södra Israel.

Vad som därefter sker i Mellanöstern är en annan sak. Den aktuella vapenvilan innebär inte en dramatisk förändring av sakernas tillstånd. Många människor har skadats och dödats. Familjer har krossats. Den israelisk-palestinska konflikten har fått mer av sorg, förtvivlan, bitterhet, vrede och hat. Ju mer av sånt, desto svårare för människorna att försonas och skapa fred. De som bär det tyngsta ansvaret för att detta elände ständigt får nya kapitel är de terrorister som inte vill erkänna Israel och som alltjämt planerar våldsamheter för att undergräva staten Israels existens.

Ingen tror att man nu etablerar ett lugn för evinnerlig tid. Avskräckningsbudskapet riktas tills vidare inte bara till Hamas, utan till alla fiender. ”Försvarspelaren” är även ett meddelande till Iran och dess proxies. Det vi har sett kan ses som en förövning, en repetition inför en tänkt föreställning under 2013: krisen med Iran urartar och leder till krig. Om Hamas då väljer att ansluta på Iran sida, kommer Israel att agera militärt mot Gaza som kommer att få ”Försvarspelaren” att framstå som en bräcklig pinne. Ett krig med Iran utgör nämligen, till skillnad från strider enbart med Hamas i Gaza, ett strategiskt hot mot Israels existens. Det är något i grunden väsensskilt från det vi nu sett i Gaza och södra Israel. Den som då ansluter på Irans sida kommer att ses som en integrerad del av detta strategiska hot. Israel har nu sagt till Hamas (och indirekt även till Hizbollah): är ni redo att betala priset? Vi rekommenderar er att hålla er utanför en konflikt mellan Israel och Iran. Om ni ändå väljer att ansluta kommer vi att agera hårdare mot er än förut, och vi kommer tack vare stödet från framförallt USA att kunna fullfölja och slutföra jobbet.

Och så kommer då det jag har väntat på – uppgifter om delade meningar bland Israels ledande politiker och generaler. Barak Ravid skriver (Haaretz – Behind the scenes of Israel´s decision to accept Gaza truce) att Barak ville avsluta striderna, Lieberman ville se en markinvasion, Netanyahu ”velade” (”vacillated”).

Svart-vita slutsatser, entydighet – bort det. Bilden är som alltid komplex. Situationen i regionen är mångfacetterad. I mångas ögon befäster nu Hamas sin maktställning bland palestinierna. Hur påverkar detta försöken att få till försoning och enighet mellan Hamas och Fatah?

Till sist, angående avskräckningen, vapenvilan, den israeliska inrikespoltiken och nyvalet – tillbaka till rubriken: The proof of the pudding is in the eating – det återstår alltså att se hur Hamas och de andra väljer att agera fram till det israeliska nyvalet. Lugn, noll raketer, inga gränsattacker = succé i valet för Netanyahu, Barak och Lieberman. Förnyade attacker från Gaza – då framstår ”Försvarspelaren” som ett misslyckande. För att upprättahålla ett minimum av trovärdighet samt hålla drömmen om valframgångar vid liv måste då firma Netanyahu och Barak lansera en ny operation i Gaza. Och detta leder till…? Den som lever får ta del av fortsättningen.

Publicerat i Gaza, Hamas, Israel | 1 kommentar

Vapenvila 21/11? Nytt försök, nya spekulationer

Ron Ben-Yishai i ynet (”Israel expected to hold it´s fire without a truce deal”).

Israel förväntas annonsera ett eld-upphör, unilateralt, utan att det finns någon överenskommelse med Hamas. ”The israeli government believes this will pressure Hamas, Islamic Jihad, the Popular Resistance Committees and the Popular Front for the Liberation of Palestine to hold their fire as well.”

Ett tillvägagångssätt som är i stort sett identiskt med det vi såg för fyra år sedan. Men den här gången, spekulerar Ben-Yishai, kommer det att finnas med en skriftlig överenskommelse mellan Israel, Egypten och USA, om hur man framöver ska bekämpa vapensmugglingen till terroristerna i Gaza. Ben-Yishai säger att Israel även förväntas inför lättnader i blockaden.

Blir det så? Man skulle ju kunna tänka sig att Israel först kommer att svara militärt på terrorådet i Tel Aviv idag. To be updated and continued.

Publicerat i Gaza, Hamas, Israel | 1 kommentar