Indisk arresteringsorder + Israeliska krigsförberedelser?

Tre iranier (Syed Ali Mehdi Sadr, Mohammad Reza Abolghasemi och Housan Afshar) anses ha planerat och utfört terrordådet i Indien (H). Därmed kopplas Iran, officiellt, för första gången till bomben som skadade Tali Yehoshua-Koren, hustrun till en av Israels diplomater i New Delhi.

Om de misstänkta till slut fälls i en indisk domstol, är detta tillräckligt för att Israel ska bomba Iran? Knappast (förutom, antar jag, inom ramen för ”det hemliga kriget”). Annars är det väl så, att många går och väntar på den aktion/gnista som av någon av parterna tas som förevändning för att öppna ett nytt, historiskt och synnerligen våldsamt kapitel i den israelisk-iranska krisen?

Jag ser nu också att Aluf Benn resonerar kring det jag har bloggat om under de senaste dagarna – Netanyahu is prepairing Israeli Public Opinon for War on Iran:

Netanyahu presented three examples in which his predecessors broke the American directive and made crucial decisions regarding the future of Israel: the declaration of independence in 1948, starting the Six Day War in 1967, and the bombing of the nuclear reactor in Iraq in 1981. The lesson was clear: Just as David Ben-Gurion, Levi Eshkol and Menachem Begin said ”no” to the White House, Netanyahu also needs not be alarmed by President Obama’s opposition to an attack on Iran. Netanyahu believes that, as in the previous incidents, the U.S. may grumble at first, but will then quickly adopt the Israeli position and give Israel support and backing in the international community.

If Netanyahu would have submitted his speech as a history paper to his father the professor, he would have received a very poor grade. In 1948, the U.S. State Department, headed by George Marshall, opposed the declaration of independence and supported a United Nations trusteeship for Palestine. But President Truman had other considerations. Like Obama today, Truman was also a democratic president contending for his reelection who needed the support of the Jewish voters and donors. Under those circumstances, Truman rejected Marshall’s advice, and listen to his political adviser Clark Clifford, who pressured him to recognize the Zionist state. And indeed, Truman sent a telegram with an official recognition of Israel just 11 minutes after Ben-Gurion finished reading the Scroll of Independence. The U.S. opposition to the recognition of Israel was halted at the desk of the president, who repelled the explanations by the Secretary of State and the ”Arabists” in his office.

In 1967, the official U.S. position called on Israel to hold back and refrain from going to war, but a different message was passing through the secret channels: go ”bomb Nasser,” reported Levi Eshkol’s envoys to Washington, Meir Amit and Avraham Harman. This message tipped the scales in favor of going to war. In 1981, Begin did not bother asking the Americans their opinion before attacking Iraq, but lulled them to sleep and launched a surprise attack.

In these past incidents, Israel acted against the U.S. position formally, but made sure that the Americans will accept the results of the action and support it in retrospect. And indeed, the U.S. recognized Israel in 1948, allowed it to control the territories annexed in 1967, and made do with weak condemnations of the attack on the Iraq nuclear reactor in 1981.

That being the case, then Netanyahu is hinting that in his Washington visit, he received Obama’s tacit approval for an Israeli attack against Iran – under the guise of opposition. Obama will speak out against it but act for it, just as the past U.S. administrations speak against the settlements in the territories but allow their expansion. And in this manner Netanyahu summarized the visit: ”I presented before my hosts the examples that I just noted before you, and I believe that the first objective that I presented – to fortify the recognition of Israel’s right to defend itself – I think that objective has been achieved.”

This morning, the editor-in-chief of Israel Hayom newspaper published on his front page an enthusiastic op-ed in support of a war against Iran. Regev writes what Netanyahu cannot say in his speeches: that we cannot rely on Obama – who wasn’t even a mechanic in the armored corps – but only on ourselves. ”Difficult, daring, but possible,” Regev promised. We need not be alarmed by the Iranian response: the arrow would take down the Shahab missiles, and Hezbollah and Hamas would hesitate about entering a war. The damage would be reminiscent of the Iraqi scuds in the 1991 Gulf War – unpleasant, but definitely not too bad. The analysts are weak, but the soldiers and the residents of the Home Front have motivation. So onward, to battle!

To use Netanyahu’s ”duck allegory”, what looks like a preparation for war, acts like a preparation for war, and quacks like a preparation for war, is a preparation for war, and not just a ”bluff” or a diversion tactic. Until his trip to Washington, Netanyahu and his supporters in the media refrained from such explicit wording and made do with hints. But since he’s been back, Netanyahu has issued an emergency call-up for himself and the Israeli public.

Så – Aluf Benn anser att det rör sig om förberedelser inför Kriget. Andra säger att Netanyahu inte vågar/förmår starta ett sådant krig. Istället försöker han pressa världen, särskilt USA och Obama, för att förmå andra att ”göra jobbet”. Vidare säger vissa bedömare att talet om att ”Gaza är Iran”, vilket av Benn och andra (antar jag) bör ses på samma sätt – nämligen som krigsförberedelser, mest är ämnat att skrämma Islamiska Jihad till ”vapenvila”. Situationen i södra Israel är outhärdlig, och då talar jag inte i första hand om den senaste blitzen, utan om alla de raketer som exempelvis under 2011 utgjorde ett terrorutnötningskrig mot Israel. Men även om Tzahal naturligtvis meddelst en inte alltför omfattande operation kan återerövra Gaza på relativt kort tid, så är det få som tror att detta skulle vara aktuellt. Men varningarna från Netanyahu och Gantz syftar alltså till att Islamiska Jihad ändå ska besinna sig – låt de få ha segerfester i Gaza, och låt de få sista ordet i den här våldsrundan (någon enstaka raket), bara de därefter låter vapen tystna, för den här gången.

Men har Benn rätt – förbereder Netanyahu oss alla för att det blir krig i sommar? Vad säger Obama?

Kompletterande läsning – Gantz to visit US in 1st visit as IDF chief

Och från Debkafile – alltid spekulativt, dramatiskt och synnerligen konspiratoriskt. Att det föreligger ett potentiellt hot från Hizbollah mot Israel i händelse av ett israeliskt-iranskt krig är inte nytt, men nu har man att berätta att Ahmadinejads talesperson, Ali Akbar Javanfekr, igår onsdag var på besök i södra Libanon. Han ska ha gått fram till gränsen och ropat hotfulla ord till israelerna på andra sidan (jag vet inte om detta är sant) (D). Det hade kanske varit bättre och mer träffande om Netanyahu i det senaste Knessetframträdandet sagt att det inte bara är Gaza, utan dessutom södra Libanon, som ”är Iran”?

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Indien, Iran, Israel, terrorism. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Indisk arresteringsorder + Israeliska krigsförberedelser?

  1. Roy skriver:

    Ang. temat ”Gaza är Iran” – Mahmoud Zahar från Hamas på besök i Iran (i den islamiska republiken, inte i Gaza) – Iran promises Hamas support during Zahar visit (Jpost)

  2. Roy skriver:

    ”Swift financial services cuts ties with Iran” (ynet)

  3. Roy skriver:

    Barak Ravid (Diplomania, Haaretz) – As Israel ponders an Iran strike, Peres recounts his opposition to attacking Iraq´ nuclear reactor.

    ”…comparing situation in Iraq to that in Iran is like ´comparing a sausage with a snake´”. ”…the diameter might be the same but it´s not the same creature.”

  4. Roy skriver:

    Även Haaretz rapporterar om Javanfekrs besök och uttalanden – Iran official: Israel isn´t powerful enough to fulfill military threats.

    • Jao skriver:

      Israels relation till alla sina grannar är knuten till det palestinska problemet. Jag ser inte många skribenter skriva att den dag Israel går till botten med det israeliska palestinska problemet så kommer Irans politiska agenda och dess legitimitet i Mellanöstern och i hela världen vara obefintligt.

      Men Israel vill ha rent mjöl, på samma gång som israelerna inte har rent mjöl i säcken. Ingen kommer ta Israel seriöst eller på allvar. Ett krig i Iran, skulle leda till ännu ett land som hamnar i förstörelse. Och stigmatiseringen och hatet emot Israel skulle bara öka mycket mer. Att föra krig mot Iran är att spela de Iranska ledarna i händerna,

      Efter Iran är det ingen som kommer tveka på att det är Israel som är problemet i Mellanöstern.

  5. Jao skriver:

    En hizbollah supporter sa till mig en gång:

    Någon sa till mig en gång att Iran är Hizbollah och jag svarade enkelt:
    Är du människa? Kan du tänka som mig? Hizbollah slåss emot Israel, och Israels allt levande törst efter mark. Om inte Hizbollah gör det, som vem ska annars göra det i Libanon? Sedan, har du sett det Hizbollah gör med det stöd de får? De bygger vägar, skolor, och så mycket annat. De bygger upp samhället för den muslimska befolkningen. Ingen annan i Libanon gör detta. Och när amerikanerna med israelerna i sin spets terrorstämplar och isolerar Hizbollah för att de för kampen emot Israel (när ingen annan gör det), så vänder sig hela det internationella samfundet. Ingen vågar längre ge stöd, även för de saker de faktiskt stödjer. Och när Iran (hur illa Iran än varit och är) är det enda landet i hela världen som vågar (inte bara sända hot, förneka förintelsen och tala om Israels förstörelse/ J) stå upp för palestiniernas rättigheter i internationella sammanhang.

    Så vad finns då att säga om hela det internationella samfundet annat än att de är hundar.

  6. Jao skriver:

    Tänkte bara erbjuda perspektiv. Ibland glömmer du av att den överväldigande majoriteten (arabvärlden) också är viktig att skriva om. Attityderna.

  7. jao skriver:

    Israel hotar. Men Iran synar bluffen. Jag tror att Netanyahu håller på att förlora en politisk runda.

    Och var är Roys kritik gentemot Netanyahus totala fokus på Iran. Och totala brist på fokus på Palestina.

    Varför är Netanyahu och co så benägna att hela tiden tala om Iran? De har lyckats föra ljus på Iran, och mörker på palestinierna. Palestiniernas situation fortsatt olöst och svår. Ignoransen i den israeliska regeringen märks över hela världen.

    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/iran-israel-a-barking-dog-that-will-not-dare-attack-islamic-republic-over-nuclear-program-1.419210

    http://zope.gush-shalom.org/home/en/events/1331466469

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s