Två år sedan Mavi Marmara

Referat/utdrag – ledare i Haaretz: Erdogan upprepar sina krav om att Israel måste böja sig och be om ursäkt. Den turkiske riksåklagaren väcker åtal mot f.d ÖB Gabi Ashkenazi, generalmajorerna Amos Yadlin och Eliezer Marom, samt Avishai Levi, chef för flygvapnets underrättelsetjänst. Turkarna kräver livstidsdomar.

Men detta agerande från den turkiska myndigheten är i första hand en politisk, och inte en juridisk manöver. Man bör erinra sig att FN:s Palmerrapport, som konstaterar att Israels blockad är laglig, vidare riktar kritik mot både Turkiet och Israel. Så småningom får vi också ta del av den israeliska Turkelrapporten, som dock redan i ett interimsutlåtande avfärdade alla anklagelser om att Israel skulle ha brutit mot internationell lag. Utredningsivern i Israel manifesteras också av att riksrevisorn (state comptroller) har en egen utredning (rapport läggs fram nästa vecka). Även den rapporten kommer att avfärda de turkiska myndigheternas anklagelser och åtal. Men riksrevisorn kommer att lägga fram kritik mot de israeliska politikernas och officerarnas agerande i samband med planeringen och bordningen av Mavi Marmara. Kritik, självkritik, åtgärder och följder i Israel – ja. Många misstag och fel, en hel del av dålig planering och arrogans, en i många stycken dåligt genomförd operation. Allt detta har granskats och debatterats i Israel. För att se om enskilda kan ställas till svars, för att lära av misstagen. Det är en sak. Därefter kommer dock en viktig distinktion, en nödvändig gränsdragning: blockaden är laglig. Israel hade således rätt att borda och inspektera fartyget. Att det blev en sådan blodig och tragisk kalabalik berodde dels på flotillaaktivisternas fientliga och aggressiva beteende, samt på bristerna i den israeliska planeringen och genomförandet av operationen.

Ledaren uttrycker därutöver att Israel måste agera på flera olika sätt för att ta itu med de ”oavslutade affärerna” med Turkiet. Dels är det viktigt att politikerna till 100% står upp bakom och stöttar landets soldater. Ehud Barak bör undvika att resa till Turkiet, som en markering, så länge som de utpekade och åtalade under honom inte har möjlighet att göra sådana resor. Ledarskribenten menar också att premiärminister Netanyahu måste uppamma mod och gå med på det förslag som arbetats fram av USA och Turkiet – att fästa sin namnteckning på en författad ursäkt, vars innehåll i princip kommer att vara detsamma som det som Netanyahu redan har uttalat – nämligen att Israel ber om ursäkt och beklagar de ”operationella misstagen” (som ledde till blodstgjutelse och nio människors död). Var och en kan därefter tolka dessa ord och använda dem som han eller hon behagar. Mer nationalistiska kretsar i Turkiet kommer tveklöst att hänvisa till en sådan ursäkt och prata om att man fått ner Israel på knä, eller något sådant. Men låt de då göra detta. Det blir så att säga den politisk-populistiska delen av uppgörelsen. Men tanken är ju också att USA därmed ska förmå Erdogan att avsluta sin anti-israeliska kampanj och att förmå de turkiska myndigheterna att lägga ner åtalet.

En ursäkt och en nedläggning av åtalen kan leda till ett avslut – och en positiv nystart för de israelisk-turkiska relationerna.

Prestige, ego, stolthet, självförhärligande referenser till viktiga principer – allt detta har skapat en beklagansvärd låsning.

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Israel, Turkiet. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s