Morsi/Kairo stärker banden med Hamas, gör ej tillräckligt för att stävja terrorn i Sinai

Artikel i Haaretz av Amos Harel och Avi IssacharoffAs Sinai border heats up, Egypt buries its head in the sand. Israels ledare och analytiker imponeras inte av Morsis åtgärder i Sinai. Det föreligger en stor risk för mer terror från egyptiskt territorium mot Israel.

Artikelförfattarna påminner om att terrordådet den 5/8 som mördade 16 egyptiska polismän fick Morsi att göra en ”utrensning” inom arméns underrättelsetjänster. Men chocken över terrordådet, som utfördes under en traditionell Iftar-måltid efter den religiösa fastan, ledde inte till genomgripande åtgärder mot terroristerna i Sinai. Det muslimska brödraskapet är, enligt Issacharoff och Harel, bekymrade över och fokuserade på att behålla makten i Kairo. De anstränger sig också för att hålla noggrann uppsikt över händelseutvecklingen i städerna utmed Nilen. Al Qaidagrupper i Sinai har enligt uppgift låg prioritet.

Morsi´s försök att prata och förhandla med terroristerna föll platt till marken. Samtidigt har antalet attacker mot egyptiska armén ökat under de senaste två veckorna. Palestinska säkerhetskällor hävdar att Islamiska Jihad-aktivister hotar att svara på ökad press från regeringen med nya dåd, på tre olika nivåer: man hotar att genomföra dåd i turistorterna vid Röda Havet; man utlovar terror mot städer i Suezområdet; man varnar också om attacker mot andra städer inne i Egypten, väster om Nilen. Vissa menar att explosionen vid Talkha-stationen den 22/9 var ett ”budskap” från extremisterna till det muslimska brödraskapet.

Nyligen fann myndigheterna enorma mängder sprängmedel i en gömma i Ismailia, förmodligen avsedda att användas i dåd i kanalområdet.

Israeliska bedömare utgår från vi snart får se nya terrorförsök mot Israel. Motivationen och förmågan finns bland terroristerna, och regeringen i Kairo gör inte tillräckligt för att eliminera Sinais extremistgrupper. Problemen i Sinai kopplas också till Hamas och Gaza. För en vecka sedan dödades tre palestinier i en israelisk flygattack. De tre tillhörde en islamistisk grupp som enligt Shin Beth planerade att utföra terrordåd mot Israel med avstamp i Sinai. Men de tre antas också ha nära band/kopplingar till den organisation som styr i Gaza – Hamas. Deras ledare vill f.n helst undvika en större drabbning med israelerna, och avstår därför från att initiera attacker mot Israel. Men man har band till olika organisationer som är verksamma i Sinai, och därför kan man säga att Hamas indirekt är involverade i terrorn mot Israel. Dilemmat för Hamasledarna att man inte har full kontroll – man kan inte bara trycka på en on/off-knapp. Enskilda terrorister, som Israel vet har kontakter med Hamas, kan ta egna initiativ och utföra dåd utan samordning med Hamasledarna. Israel kan dock komma att svara på sådana dåd genom att bomba Hamasmål i Gaza.

För Israels del handlar dilemmat och svårigheterna om att man inte vill operera i Sinai, utan föredrar att slå till preventivt i Gaza, om man får underrättelser om planering och förestående terrorattacker. Men sådana aktioner i Gaza riskerar att leda till respons bl a i form av raketattacker mot städer i Israel. Det förefaller som att både Israel och Hamas i och för sig verkar för att bevara det rådande ”lugnet”, men att det blir allt svårare att göra detta, bl a pga att diverse jihadister utnyttjar situationen i Sinai till att planera och utföra terrordåd.

Harel/Issacharoff påminner vidare om att det sedan många år har diskusterats om det är möjligt att upprätta en ”säker passage” för palestinierna mellan Västbanken och Gaza. En palestinier (”N”) berättar att en sådan passage/safe crossing redan existerar: först tar han sig till Amman i Jordanien. Därifrån direktflyg till El Arish i Sinai. Från El Arish med buss/taxi till Rafah och gränsen till Gaza. In till Gaza via en tunnel. ”N.” får frågan om det inte är en farlig tur? Trams, svarar N. Inte alls farligt. Allt är tydligen synnerligen tryggt och välorganiserat. Motortransporter via tunneln.

Men även om folk färdas genom denna inofficiella ”safe crossing”, så kvarstår låsningen mellan Hamas/Gaza och Fatah/Västbanken. När Khaled Mashaal meddelade att han inte ställer upp för omval innebar det att en av de viktigaste personerna bakom ”Doha-avtalet”, samt bakom ansträngningarna att åstadkomma en permanent försoning och enighet mellan Fatah och Hamas, inte längre är en stark och betydande faktor att räkna med. När Mashaal lämnade Damaskus, och därmed förlorade det politiska och ekonomiska stödet från Iran och Syrien, förvandlades den karismatiske ledaren till blott ännu en tjänsteman inom de palestinska organisationerna. Hamasledaren i Gaza, Ismail Haniyeh, var sedan tidigare motståndare till Doha-avtalet och det anses nu att Haniyeh vann just den här maktkampen mot Mashaal. Detta har också enligt många bedömare lett till en försvagad ställning för den militäre ledaren Ahmed Jaabari, medan Mohammed Deif har vunnit ökat inflyande. Även Yehiye Sinwar och Ruhi Mushtaha (två militära ledare som ingick i fångutväxlingen när Gilad Shalit återfick friheten och fick komma hem) har avancerat och bidragit till att skapa en oppositionell falang inom Hamas militära gren mot bl Ahmed Jaabari (som ironiskt nog bidrog till att få ihop överenskommelsen om fångutväxlingen, och alltså bidrog till att Mushtaha och Sinwar släpptes ut ur det israeliska fängelset).

Därutöver odlar Haniyeh kontakterna med det muslimska brödraskapet i Kairo, och har bl a föreslagit att Egypten ska gå med att inrätta en ”free-trade zone” i Rafah-El Arish-området. Vissa menar att Haniyeh medvetet och mer och mer väljer att liera sig med Kairo och Brödraskapet, på bekostnad av försoningsförsöken med Fatah och Västbanken. En alldeles entydig bild av det dynamiska maktspelet finns förstås inte, men vissa tendenser tycks peka mot att splittringen bland palestinierna förvärras – det finns i alla fall inget som just nu tyder på tinade relationer eller genuin försoning och enighet. Men inte heller detta är en utveckling som är ristad i sten.

Haniyeh har försökt övertala Kairo att överlåta säkerhetsansvaret i Rafah-El Arish området till Hamas. Nu finns enligt uppgift ännu ingen överenskommelse, men bara det faktum att Kairo gick med på att träffa Haniyeh och prata om detta och andra ärenden (ett möte som irriterade Abbas), vittnar om hur brödraskapet ser på Hamas roll och betydelse i Gazaområdet. Egyptiska säkerhetstjänsten avrådde Morsi från att gå med att upprätta en frihandelszon, men utvecklingen pekar mot ökat samarbete mellan Kairo och Gaza.

Samtidigt förefaller Abbas att bli alltmer isolerad. Efter brödraskapets framgångar i Egypten talar vissa nu om att liknande förändringar kan vara på gång i Jordanien. Till detta kan läggas att Qatar nyligen donerade $254 miljoner till olika infrastrukturprojekt i Gaza. Detta annonserades samtidigt som den palestinska myndigheten tillfälligt inte hade tillräckligt med pengar för att betala ut löner till sina anställda.

PA misstänker dessutom att USA har hemliga och indirekta förhandlingar med Hamas. Rykten gör gällande att USA signalerar beredvillighet att samarbeta med Hamas, förutsatt att islamisterna godkänner Kvartettens villkor angående förhandlingar och annat. Abbas ställning och trovärdighet har också vid flera tillfällen skarpt ifrågasatts av Haniyeh. Vissa PA-förträdare misstänker att Israel i själva verket skulle välkomna ett maktövertagande av Hamas på Västbanken. En anonym PA-ledare säger enligt artikeln att Israel mer liknar Hamas än Fatah. Både Lieberman och Hamas avfärdar talet om att förhandlingarna ska utgå från 1967 års gränser. Båda talar om temporära lösningar, inte om att arbeta hårt för att så snart som möjligt få till en permanent lösning. För Hamas skulle det kanske inte bara vara möjligt utan t o m önskvärt att nå en temporär överenskommelse (om att bl a inrätta ett temporär regim på Västbanken) med Israel, eftersom den verkliga lösningen (enligt islamisterna inom bl a Hamas) – utplåningen av staten Israel – enligt deras övertygelse kommer att ske i framtiden.

(Detta var alltså ett referat av artikeln i Haaretz, författad av de eminenta journalisterna Avi Issacharoff och Amos Harel.)

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Egypten, Fatah, Gaza, Hamas, Israel, Mellanöstern, PA, Sinai, Västbanken. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Morsi/Kairo stärker banden med Hamas, gör ej tillräckligt för att stävja terrorn i Sinai

  1. Roy skriver:

    Apropå Mashaal och annat så skriver jag i inlägget bl a detta. ”Men inte heller detta är en utveckling som är ristad i sten.”
    Och idag detta i media – Mashaal funderar på comeback?
    http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4287249,00.html

  2. Roy skriver:

    Efter att ha donerat pengar till olika infrastrukturprojekt i Gaza meddelas nu att Qatar även inrättar ett ”diplomatiskt kontor” i Gaza, med ambassadör. http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4287196,00.html

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s