Kort kommentar till krisen vid den turkisk-syriska gränsen

Det råder sedan länge ett spänt läge utmed den syrisk-turkiska gränsen. Ca 120 000 syrier befinner sig i flyktingläger i Turkiet. I somras sköt syrierna ner ett turkiskt spaningsplan. Erdogan har vid flera tillfällen riktat skarp kritik mot Assadregimen i Damaskus, samt mot Iran, Ryssland och Kina. Redan för ca ett år sedan kom rapporter och rykten om att Turkiet övervägde att upprätta buffertzoner inne på syriskt territorium. Syrien har kritiserat Turkiet för att man låter de syriska rebellerna upprätta baser och högkvarter på turkiskt territorium. Nu har parlamentet i Ankara förvisso sagt att regeringen har rätt att besluta och genomföra militära operationer i Syrien, men efter påtryckningar från bl a USA ser det tills vidare ut som att man nöjer sig med artilleribeskjutningar och därutöver anstränger sig för att undvika en eskalering.

Washington motsätter sig tills vidare även att inrätta en no-fly zone över norra och centrala Syrien. Inte heller vill man se några humanitära korridorer eller buffertzoner. USA:s bedömning sägs vara att Assadregimen verkligen är på fallrepet och att slutet kommer inom ett halvår. Bättre då att invänta detta, istället för att intervenera. Samtidigt kommer signaler om att Washington, pga de syriska attackerna mot turkiskt territorium, kan tänka sig att tyst stödja turkiska inbrytningar och militära operationer, om dessa är begränsade och dels syftar till att förse rebellerna med vapen, ammunition och sjukvårdsmaterial, dels handlar om att driva bort syriska trupper från områden som i ett senare skede skulle kunna bli buffertzoner – områden där de syriska rebellerna skulle kunna upprätta baser och förbättrade positioner inför det fortsatta kriget mot regimen i Damaskus.

Samtidigt tolkar vissa det aktuella bombardemanget som att Turkiet försöker lägga grunden för inte bara en buffertzon utan även en 50 km lång korridor från Aleppo till Kilisregionen. Det är dock omöjligt att exakt veta vad som sker under de här dagarna – båda Ankara och Damaskus har lagt locken på.

Men en central fråga handlar om hur Assad kommer att reagera och agera om Turkiet går in med trupper på marken i Syrien eller genomför flygräder mot mål i gränsområdet. Kommer han att slå tillbaka med full kraft och därmed öppna för ett fullskaligt krig, eller är han och regimen redan så försvagad att han inte vågar/orkar konfrontera Turkiet i ett sådant scenario? Och hur kommer Iran och Hizbollah att förhålla sig detta? De har satsat stora pengar, resurser och insatser på att rädda Assadregimen. Kommer ledarna i Teheran, tillsammans med Nasrallah, att fullt ut delta på Assads sida i ett krig mot Turkiet?

För bara någon vecka sedan avfyrade den syriska armén granater som landade på Golanhöjderna. Ingen skadades, men israeliska företrädare fördömde den syriska beskjutningen. Israel har på sistone genomfört flera övningar i området. Chefen för den militära underrättelstjänsten, Aviv Kochavi, har vid flera tillfällen konstaterat att sönderfallet i Syrien ökar riskerna för attacker mot Israel från syriskt territorium. I det här skedet räknar man dock inte med medvetna attacker från den syriska armén. Istället påminner man om det ökade hotet från de globala jihadist-grupper som pga instabiliteten och oron i Syrien har lyckats flytta fram sina positioner. Attacker från sådana grupper mot Israel kommer sannolikt att leda till svar i form av bombningar mot noggrant utvalda mål inne i Syrien. Hur kommer Assad att reagera på detta, om han samtidigt måste fatta beslut om hur han ska hantera turkiska operationer i Syrien? Och – som sagt, en central faktor i den mycket farliga situationen handlar om Teherans fortsatta stöd till Assadregimen. En annan farlig fråga rör Syriens enorma lager av kemiska vapen. Om Assad använder kemiska vapen mot sin egen befolkning kommer nog Obama inte att kunna undvika att tillsammans med andra genomföra militära interventioner i Syrien, förmodligen med hänvisning till http://en.wikipedia.org/wiki/Responsibility_to_protect. Och om Syrien börjar transportera kemiska vapen till Hizbollah i Libanon så kommer Israel att agera militärt för att stoppa detta.

Kan den aktuella krisen även återuppväcka gamla stormaktsdrömmar? I Damaskus finns många som minns och drömmer om ett Stor-Syrien, som bl a ska inkludera nuvarande Libanon. Och ingen kan väl ha missat att Erdogan, i något slags ottomansk anda, har uttryckt ambitioner om att Turkiet åter ska bli en regional stormakt, lite som i fornstora dagar. De båda länderna har ju också en historia av krig och konflikter, bl a rörande Hatay-provinsen.

Det kan vara värt att i det här sammanhanget även kort sammanfatta flyktingsituationen i de angränsande länderna. Enligt UNHCR rörde det sig i augusti i år totalt om ca 350 000 (uppskattning, inte faktiskt registrerade) syriska flyktingar. Jordanien – 185 000. Libanon – 90 000. Turkiet – 120 000. Irak – 4 000. Irak (Kurdistan)  – 18 000. Över 30 000 har dödats i upproret.

Syrien har via medlare bett om ursäkt för granatattacken som dödade fem turkiska medborgare. Ankara betonar att beslutet i parlamentet idag inte är en krigsförklaring. Man efterlyser fortsatt internationellt samarbete för att lösa krisen i Syrien. Arabförbundet fördömer Syrien och menar att attacker av det aktuella slaget kan äventyra stabiliteten i hela regionen. Egyptens utrikesminister uttrycker sin kritik mot Syrien i liknande ordalag. Ryssland vill se en vagt hållen (urvattnad) text från säkerhetsrådet. Moskva gör fortfarande allt man kan för att skydda regimen i Damaskus och för att motverka de som pläderar för att omvärlden ska intervenera i den syriska krisen.

Och i Sverige? Det är möjligt att jag har missat något, men jag kan (torsdag kväll 4/10) inte hitta några uttalanden från Carl Bildt och UD. Inga fördömanden, inte ens ett bekymrat pressmeddelande där man uttrycker sin oro över det som skett och riskerna för upptrappning och förvecklingar. Märklig tystnad. Det som sker i Syrien, och som redan spiller över till grannländerna, är en stor och farlig kris och utgör ett stort hot mot stabiliteten i regionen.

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Syrien, Turkiet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Kort kommentar till krisen vid den turkisk-syriska gränsen

  1. Roy skriver:

    ”UN reaches concensus to condemn Syria attack” (Jpost).

    The members of the Security Council underscored that this incident highlighted the grave impact the crisis in Syria has on the security of its neighbours and on regional peace and stability.”

    Carl Bildt bloggar dock om middagar i Paris. UD:s hemsida talar om Bildt och om Sveriges stöd till palestinska flyktingar.

  2. Roy skriver:

    ”Turkey: Thousands protest against war with Syria.” (ynet)

  3. Roy skriver:

    ”State TV. Syrian troops thwarted infiltration by armed group from Turket” (Haaretz)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s