Förenklad passage

Peter Luthersson skriver bra (Israelhat med lång historia) i sin anmälan av Colin Shindlers bok ”Israel and the European Left. Between Solidarity and Delegitimization”. Jag har inte läst boken, men i artikeln finns en problematisk passage:

Det smärtsammaste ögonblicket i processen mot en allt starkare delegitimering av Israel var, enligt Shindler, sabotaget mot Osloöverenskommelsen. Han åberopar en opinionsundersökning genomförd på Västbanken och i Gaza 1995, vilken gav starkt stöd till handslaget mellan Yassir Arafat och Yitzhak Rabin. 71 procent av palestinierna var för Oslo; bara 14 procent stödde Hamas. Socialt framträdde likaledes ett tydligt mönster. Arbetarklassen var för en normalisering med Israel och applåderade Oslo; de intellektuella var emot. Omvärlden lyssnade dessvärre inte på den palestinska arbetarklassen utan på de intellektuella. I västmedier, framför allt i Guardian, kunde Edward Said ägna sig åt krypskytte mot överenskommelsen. Han såg den som palestiniernas Versailles, deklarerade att fred med en stat som Israel aldrig kunde vara annat än en illusion och förkunnade att Oslo skulle innebära att palestinierna anslöt sig till en globalisering i amerikansk stil med marknaden som kung (vilket för övrigt kanske var just det som arbetarklassen på Västbanken och i Gaza längtade efter). Dylika ställningstaganden av intellektuella utgjorde en retorisk fond till de självmordsbombningar som Hamas företog i Afula, Hadera, Ramla, Jerusalem och Tel Aviv. Problemformuleringsprivilegiet gled fredsvännerna ur händerna både bland palestinierna och i Israel.

Varför är den här passagen problematisk? Därför att något saknas: man måste komma ihåg att Oslo-avtalet även utsattes för massiv kritik och hätska kampanjer från olika läger i Israel. Detta skedde samtidigt som Oslo sågades av många i arabvärlden och i Europa. Denna kritik och sågning pågick parallellt med att många runtom i världen välkomnade och hyllade fredsförsöken. Jag vet inte hur Shindler framställer saken i boken, men Luthersson borde alltså ha nämnt att det även pågick ett ”krypskytte” mot överenskommelsen från många i Israel.

Låt mig bara avrunda med att påminna om att den överenskommelse och fredslösning existerar inte som kommer att tillfredställa alla inblandade (människorna i regionen som påverkas direkt av det som beslutas och sker; övriga ”inblandade” är alla analytiker och kommetatorer). Frågan är om det finns tillräckligt många som kan acceptera en kompromiss, och om den kompromissen är hållbar och ger säkerhet och fred till både israeler och palestinier.

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Israel, PA. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s