Wolfgang Hansson vs. Ulf Bjereld om media och propaganda

Ulf Bjereld beklagar sig över det inte finns något raseri mot Israel i media. Det enda vi ser är ”torra, nyktra analyser”. Och: ”Jag kan inte komma från tanken att raseriet varit starkare om proportionerna varit de omvända.” Om det istället hade dödats 100 israeler och 3 palestinier så hade det varit ett annat liv i media-luckan. Då hade mediebevakningen varit mer intensiv, engagemanget starkare och kraven på att omvärlden måste ingripa mot blodbadet hade vuxit till oanade höjder. Bjereld säger att världen ser de israeliska individerna, medan de utomstående betraktarna i Gaza blott sett ett kollektiv. Det är Förintelsen som gör att folk sympatiserar och identifierar sig med israelerna. En massaker i Tel Aviv ger enligt Bjereld fler klick än en massaker i Gaza.

I Aftonbladet säger dock Wolfgang Hansson att Israel inte kan vinna propagandakriget. Bilderna från attacker mot hus i Israel visar något som skulle kunna ha orsakats av en exploderande gasspis, medan en krater efter en israelisk bomb i Gaza är stor som ett helt kvarter. Där ser man smulor av byggnader och blodiga, livlösa kroppar. Betraktaren kan i och för sig förstå, enligt Hansson, det hemska i att höra flyglarm och springa iväg till skyddsrummen. Men folk berörs mer och starkare av palestiniernas situation:

”Men för omvärldens intryck och förståelse av kriget förmedlar bilderna helt olika känslor. Palestiniernas lidande framstår så mycket tydligare.” Hansson talar också om den groteska proportionaliteten – många fler palestinier dödas än israeler. ”I en sådan situation hjälper det inte hur bra Israel är på propaganda.” Det är Hamas som vinner propagandakriget. Hansson menar alltså att omvärlden i första hand sympatiserar och identifierar sig med Hamas och palestinierna i Gaza. Hansson tycker alltså si, Bjereld så. Båda har fel.

Hansson skriver vidare: ”Man kan se det som att Israel gått i Hamas fälla. Militärt kan Israel krossa Hamas. Men propagandakriget förlorar man gång på gång.”

Det är till att börja med inte tal om att Israel försöker krossa Hamas. Målet med operationen är få till en verklig vapenvila, baserat på avskräckning – ett stopp på raketbeskjutningen mot civila i Israel. Man hade hoppats att Hamas skulle ta intryck av operation ”Gjutet Bly” för fyra år sedan, men Hamasledarna har på ett skickligt men också dåraktigt sätt skapat en dynamik där man själva i stor utsträckning har hållit i taktpinnen, och där man har varvat lugna perioder med våldsamheter. Israel har uttalat otaliga varningar om att raketbeskjutningen måste upphöra, annars kommer man att agera militärt. Varningarna har inte hörsammats av Hamasledarna. Till slut gör Israel det man sagt – agerar militärt. Inte för att en gång för alla lösa alla problem och skapa fred, utan för att stoppa raketbeskjutningen (samt demonstrera förmåga och beslutsamhet med adress Iran och dess proxies).

”Propagandakriget” har inte alls tydliga vinnare och förlorare. Det vi hittills sett och hört från olika håll i världen har varit förutsägbart och följ en viss mall och dramaturgi. Och även om Israel mycket riktigt försöker informera och upplysa om vad man gör och hur man ser på saken, så finns det någonting som ändå är viktigare – att man gör det man anser att man måste göra, även om detta leder till våldsamma protester och fördömanden. Det paradoxala består i att man i viss mån accepterar att man inte kan göra något åt stora delar av det som ingår i ”den internationella opinionen”, medan man samtidigt vidtar stora ansträngningar där man anser att det är både viktigt och möjligt att vinna opinionsframgångar. Men så länge som Obama och flera av de andra tunga ledarna i världen stoppar anti-israeliska resolutioner i säkerhetsrådet och i grunden ger sitt stöd till Israels försök att få stopp på raketbeskjutningen, så kan man leva med att det av Bjereld efterlängtade raseriet till sist breder ut sig i vissa kretsar runtom i världen. Sen är de israeliska ledarna i allra högsta grad naturligtvis medvetna om att alltför många bilder på blodiga kroppar i Gaza kan påverka bl a Washington och leda till en dynamik som kraftigt försvårar möjligheten att uppnå målet med operationen. Så de enormt stora ansträngningarna Israel vidtar, utifrån rättsstatens principer och moraliska övertygelser, för att leva upp till ”krigslagar” och konventioner, tjänar även syftet med operationen i Gaza.

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Gaza, Hamas, Israel, Media. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Wolfgang Hansson vs. Ulf Bjereld om media och propaganda

  1. Nollåttan skriver:

    Wolfgang Hansson är knappast objektiv. Han har mer än en gång använt associationer i sina ”analyser” som kan ses som ett deltagande i propagandakriget. Han har använt den typiska antisemitiska associationen ”skurkstat” och ”den judiska staten” i samma stycke. ”Att ett demokratiskt land som Israel använder den här typen av skurkstatsmetoder är trist och slår i slutändan tillbaka mot den judiska staten.” http://bloggar.aftonbladet.se/omvarlden/2012/10/israel-silar-mygg-och-svaljer-kameler/
    Är han antisemit? Kanske inte.. Men i så fall är han en journalist som fallit i en antisemitisk fälla. Vad det säger om hans analytiska förmåga är inte smickrande.

    Inte heller hans tes att Israel är Goliat är särskilt väl underbyggd. Inte när man beaktar att arabvärlden, det nyislamistiska Turkiet och Iran alla tycks vara inriktade på att Israel är en historisk parentes. En tillfällig tagg i det muslimska köttet som som ska avlägsnas. Då blir det uppenbart vem som är David. Wolfgang Hansson ser inte klart. Om det beror på dumhet eller något annat låter jag vara osagt.

  2. Nollåttan skriver:

    ”Det är till att börja med inte tal om att Israel försöker krossa Hamas. Målet med operationen är få till en verklig vapenvila, baserat på avskräckning – ett stopp på raketbeskjutningen mot civila i Israel.”
    Visst – men finns det verkligen en chans att få till en vapenvila med ett intakt om än tilltufsat Hamas? Avskräckning fungerar på rationella förnuftiga människor. Frågan är om Hamas, en religiöst motiverad, fanatisk organisation, har förmåga till sådant tänkande. Dessutom – om resultatet av deras utnötningsterror bara blir en eller annan veckas bombningar varpå de kan fortsätta med sina nålstick så har de ingen anledning att känna sig avskräckta. Några hundra eller tusen förluster står de ut med. Trots allt är det enklare för dem att hålla sig vid makten och hålla sig populära genom att skicka raketer än genom att bygga upp ett samhälle palestinierna kan leva och utvecklas i. Inte heller Tyskland gav upp förrän nazisterna krossats.

    • Roy skriver:

      Bra frågor. Jag uppfattar i alla fall att den israeliska regeringens mål är att ”turn the tables” – att förändra de senaste årens ordning och spelregler. När Shalit fortfarande satt i fångenskap i Gaza utgjorde det i viss utsträckning en spärr mot att med full kraft exempelvis jaga rätt på och döda Ahmed Jaabari. Så frigavs Shalit, och detta skapade i viss mån nya förutsättningar. Och nu vill man tala om för Hamas att den senaste årens ordning spelregler är ett avslutat kapitel. Hamasledarna ska inte längre kunna hålla i taktpinnen och varva lugna perioder med våldsamheter. Det är Israel som är starkast och som bestämmer. Att återta initiativet, en styrke- och maktdemonstration, ämnat att avskräcka fienden, med målet att invånarna i södra Israel ska slippa utsättas för återkommande raketattacker. Till detta kommer ytterligare ett stort antal aspekter (som jag kanske återkommer till längre fram i en bloggpost): Israel kollar vilka vapen Hamas har; man kollar Irans reaktioner; hur är det med de andra grupperna i Gaza, Islamiska JIhad, salafister och andra – och deras förhållande/samordning till/med Hamasledarna; krisen i Gaza riktar även strålkastaren mot Morsi i Kairo; finns det någon substans bakom Nasrallahs ord eller fungerar avskräckningen fortfarande visavi Hizbollah. Osv. Och hur påverkas de kommande årens samarbete mellan Jerusalem och Washington av den aktuella krisen?

      Om krisen leder till showdown Iran, så är Israel redo för detta. Om krisen inte leder till det stora Iran-kriget, så har Israel flyttat fram sina positioner och dessutom visat att ledarna i Teheran drar sig för att gå ”all in” mot Israel (och USA).

      Men – för att upprepa din fråga: är Hamasledarna rationella och förnuftiga? De har tidigare visat prov på att strategiskt och sofistikerat tänkande, men också fanatism och dårskap, baserat på övertygelser/fanatism. Det återstår att se hur det blir den här gången.

    • Roy skriver:

      Intressant detalj – Israel har ju sedan tidigare total kontroll över luftrummet, men nu har det varit flera incidenter där islamisterna har använt nya vapen och försökt skjuta ner flygplan. En liten förändring, en lärdom. Ur artikeln i ynet:

      So far, the Air Force has identified daily attempts to hit its aircraft by firing shoulder missiles. The threat, which was only theoretical in the past, led to a renewed emphasis of the policy of flying over the Strip and to an improvement of defense systems.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s