Striderna upphör idag, tisdag 20/11 – säger Morsi

Vissa skribenter suckar och säger att det vi ser är endast ännu ett kapitel i ett förutsägbart våldsdrama – snart blir det kanske lugn, sedan en period av enstaka raketer och motattacker och så en ny operation från Israels sida. Sen en ny vapenvila…och visst, det finns en uppenbar risk för fortsatta scenarier av den typen. Men jag upprepar – Israel agerar inte för att krossa Hamas eller för att en gång för alla lösa alla problem. Man tar itu med ett säkerhetsproblem – hoten och våldet från Hamas mot civilbefolkningen i södra Israel.

Kommer ni ihåg den andra intifadan? Bland mycket annat – otaliga självmordsattacker med många dödade och skadade. En mycket allvarlig kris för landet. Men har detta fortsatt enligt något slags determinerat mönster, med perioder av lugn varvade med vågor av självmordsbombningar? Nej. Det skulle föra för långt att här redogöra för allt som gjorts men vi kan konstatera att Israel lyckades få stopp på självmordsbombningarna. Jag säger inte att det aldrig mer blir några självmordsattentat i Israel utförda av palestinier från Västbanken, men vi kan konstatera att operationerna (Defensive Shield; Determined Path), bygget av säkerhetsmuren m.m. har lett till ett mycket gott säkerhetsläge i centrala Israel. Det går att göra skillnad, att förändra – så länge man inte sjunker ner i ett träsk av determinism och defaitism.

Det andra Libanonkriget 2006 har lett till verklig avskräckning – Nasrallah vågar tills vidare inte attackera Israel. Invånarna i norra Israel åtnjuter god säkerhet och trygghet. Efter att Syrien försökte erövra Golanhöjderna följde 1974 Israeli-Syrian Disengagement agreement. Några år senare (1981) annekterade Israel området. Den syriska ledningens medvetenhet om Israels militära överlägsenhet har gjort att regimen i Damaskus inte har vågat sig på ett nytt krig. Inte ens bombningen av reaktorn i Deir ez-Zor regionen 2007, Operation Orchard, ledde till militär respons från Syrien. På den senaste tiden har vi sett enstaka granater slå ner på Golan, men detta har inte handlat om attacker mot Israel, utan om att granater och kulor från de kaotiska striderna i Syrien mellan regeringstrupperna och rebellerna har råkat hamna på Golan. Det föreligger dock en ökad hotbild i området – terrorgrupper kan tänkas utnyttja sönderfallet i Syrien till att infiltrera Israel och utföra terrordåd. 

Israel har fred med Egypten (1979). Med Morsi och Brödraskapet vid makten i Kairo har en ny era inletts i Mellanöstern. Tills vidare deklarerar Egypten att man vill behålla fredsavtalet med Israel. Men Brödraskapets ideologi, relationen till Hamas – samt hoten från diverse terroristers frammarsch i Sinai – allt sammantaget har skapat nya hot och utmaningar.

Israel har fred med Jordanien (1994). Stabilt – trots problem, spänningar och klagomål. Risk för att det muslimska brödraskapet kan komma att utöka och intensifera sina demonstrationer mot den hashemitiska regimen. Två tredjedelar av befolkningen är palestinier.

I Gaza regerar den islamistiska terroristorganisationen Hamas. (Israel lämnade området 2005. Netanyahu motsatte sig frigörandet/tillbakadragandet från Gaza). Hamas maktövertagande skedde 2007, och var våldsamt – en kupp (resultatet av striderna mellan Fatah och Hamas, enligt Wikipedia: 118 döda, fler än 550 skadade – Battle of Gaza). Djup splittring bland palestinierna. Operation ”Gjutet Bly” för fyra år sedan ledde först till en kraftig nedgång av antalet raketattacker mot Israel, men man lyckades inte uppnå den önskvärda avskräckningseffekten. Nu gör Israel ett nytt försök.

Nahum Barnea skriver i ynet (The way out is the hardest) om regeringens dilemma. Artikelns avslutning:

And so once again, like in 2006 and in 2008, Israel finds itself on the brink of entanglement. Instead of settling for the goals it achieved, the political echelon is tormented by how to emerge from this affair with a sense of victory. What will they say in Gaza, what will they say in the Arab world and, most importantly, what will Israeli voters say in two months. What about credibility? The government learns once again what its predecessors had already learned: All beginnings are easy, but the way out is the hardest.

Idag går Erdogan till förnyad attack och anklagar Israel för att utföra etnisk rensning. Om några dagar blir det dessutom celebert besök i Gaza: ett gäng utrikesministrar är på väg – från Egypten, Marocko, palestinska myndigheten, Sudan, Qatar, Libanon, Jordanien och Turkiet (”…going to Gaza strip to express their full solidarity with the Palestinian people there”). Det blir i själva verket inte bara ett uttryck för solidaritet, utan även ett stöd till Hamas kamp mot Israel. De här länderna tycker att det är ok och bra med återkommande raketer mot Israel. Därför är det viktigt att Israel alltjämt uppvisar styrka och beslutsamhet för att uppnå sina mål. Stödet från USA är förstås omistligt, och det vi hör från EU (exempelvis från Ashton, inte Bildt), eller från Kvartetten utgör än så länge ett starkt stöd för Israels rätt att bekämpa den terroristorganisation som skjuter raketer mot civila i Israel. Men man bör reflektera över fientligheten mot Israel från ett stort antal länder – man gör allt man kan för att tvinga Israel på defensiven, man vill att de senaste årens ordning och spelregler ska kvarstå. Detta är oacceptabelt för Israel.

Ryssland, som stoppar resolutioner i säkerhetsrådet mot Syrien och som aktivt bidrar till att stödja Assadregimen, uttrycker skarp kritik mot att USA stoppar en resolution (vars utkast inte nämnde raketattackerna mot civila i Israel eller Israels rätt att försvara sig) mot Israel. Samtidigt kommer Hillary Clinton till Mellanöstern. Det blir möten i Jerusalem och Ramallah, men inga kontakter med Hamas. En påminnelse om att Hamas är stämplat som terroristorganisation (en omständighet som Sveriges utrikesminister konsekvent väljer att ignorera; när han i bloggpost efter bloggpost undviker att använda t-ordet finns det fog för misstanken att Bildt inte delar EU:s hållning om att Hamas är en islamistisk terrororganisation.).

Världens ledare engagerar sig i frågan. Och nu – newsflash: Morsi säger att striderna kommer att upphöra idag tisdag:

3:27 P.M.: Egyptian President Mohammed Morsi said on Tuesday that ”Israeli aggression” against Gaza would end later in the day, the Egyptian state news agency MENA reported.

”President Mohammed Morsi announced that the farce of Israeli aggression against the Gaza Strip will end on Tuesday,” MENA said, quoting public remarks made by the country’s head of state after the funeral of his sister.

”The efforts to conclude a truce between the Palestinian and Israeli sides will produce positive results in the next few hours,” he was quoted as saying. Egypt has been trying to mediate a truce to end the conflict. (Reuters)

Det återstår att se hur det blir med den saken. I Israel visar den senaste opinionsmätningen starkt stöd för regeringen och operationen. Ett slut på striderna och inte en enda raket från Gaza mot civila i Israel under tiden fram till nyvalet den 22/1? Ett drömscenario för Netanyahu, Barak, Lieberman och regeringen, även om Hamas också ges möjlighet att utropa seger (det spekuleras ju i att Kairo kan tänka sig att utöka handeln med Gaza och att lätta på restriktionerna vid gränsen m.m.). Tysklands utrikesminister Westerwelle for idag till Kairo, efter besöket i Jerusalem (ynet). Man kan ju alltid hoppas på det bästa, men jag misstänker att den här operationens ”end-game” kommer att innehålla ett antal förvecklingar, bombningar och komplikationer. Israel förhandlar ju inte direkt med Hamas, och jag anar att man kan acceptera framgångar för Hamas (i form av erkännande från Turkiet och arabländerna, utökad handel osv), förutsatt att raketbeskjutningen upphör. Kan Israel även tänkas lätta på restriktionerna när det gäller persontrafik och godstransporter? Kanske. Men blockaden och bekämpningen av vapensmugglingen kommer att kvarstå.

Men vi får återkomma till detaljerna samt följderna av en vapenvila. Men det massiva stödet till Hamas från Egypten, Turkiet, Iran, Sudan osv bådar inte gott. Detta riskerar att fördjupa splittringen bland palestinierna och ytterligare försvåra möjligheterna till att återstarta de direkta förhandlingarna med Israel. Och vad betyder en röst på Abbas diplomatiska offensiv i generalförsamlingen den 29/11 (om den nu blir av), när Hamasregimen växer sig allt starkare och utmanar det som den palestinska myndigheten trots allt står för – avtalen och samarbetet med Israel, fredsarbetet, tvåstatslösningen? To be elaborated.

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Gaza, Hamas, Israel. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Striderna upphör idag, tisdag 20/11 – säger Morsi

  1. Roy skriver:

    Det kanske blir så att striderna i Gaza upphör, medan striderna i Syrien fortsätter. Men media kommer ändå att fokusera på Israel och palestinierna?

    De stora hoten mot den regionala freden och stabiliteten kommer från Iran, sönderfallet i Syrien, det ökade hotet från terroristerna i Sinai, situationen i Libanon – samt från Hamas, Islamiska Jihad och salafisterna i Gaza.

  2. Roy skriver:

    Lieberman säger angående en tänkbar markoffensiv: ”This would not be operation Cast lead 2, but operation Defensive Shield 2” – se inläggets länk till Defensive Shield (1).

  3. Roy skriver:

    Signalerna från Jerusalem antyder att det rör sig om seriösa försök att få till en vapenvila. But it ain´t over ´til it´s over…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s