The proof of the pudding…en första kommentar till vapenvilan

Om vi nu verkligen får se ett stopp för all raketbeskjutning fram över nyvalet i januari så kan vi tala om en succé för Israels regering. Men en färsk opinionsundersökning i Israel visar att 70% anser att det är fel att redan nu avsluta operationen i Gaza. Ehud Barak påminner om att det inte rör sig om ett avtal, utan ett antal överenskommelser mellan Israel och Egypten, och mellan Egypten och Hamas. Vapenvilan kan komma att vara i nio veckor eller nio månader. Om Hamas bryter mot överenskommelsen kommer Israel att svara miliärt, per omgående. Khaled Mashaal säger i princip samma sak -från sitt perspektiv: om Israel håller sig till överenskommelsen, kommer Hamas att göra detsamma. Våld kommer att mötas med våld.

Det Ron Ben-Yishai skrev igår och som jag vidarebefordrade här på bloggen tycks i allt väsentligt ha varit korrekt. Det vi ser är ett slags avrundning av krisen som liknar avslutningen av ”Gjutet Bly” för fyra år sedan. Jag får erkänna att jag hade förväntat mig fler och mer långtgående åtgärder från Israels sida. Inte i meningen ”krossa Hamas”, men att det hela skulle mynna ut i en tydligare bild och känsla av att man med den här gångens avskräckningsbudskap verkligen har nått fram till Hamasledarna. Men jag vill rikta uppmärksamheten mot att uttalanden från Tzahal säger att Hamasledarna kommer att bli chockade när det väl tar sig upp ur skyddsrummen och får se förödelsen. Israel har attackerat över 1500 mål i Gaza. Så – betydligt färre dödade den här gången i jämförelse med för fyra år sedan, men samtidigt ett flera gånger hårdare slag mot Hamas organisation, vapen och infrastruktur? Haniyeh och de andra kommer ju aldrig att medge offentligt att det rör sig om enormt stora skador, men man kan kanske anta att Israel exempelvis har bombat särdeles viktiga och hemliga mål som Hamasledarna var säkra på låg bortom den israeliska underrättelsetjänstens horisont. Detta är förstås bara en spekulation från min sida, men jag utgår alltså från att den israeliska regeringens beslut och självförtroende delvis grundas på att man den här gången tror sig ha lyckats hamra in budskapet i Hamasledarnas medvetande. Och att det är det stora antalet bombningar och skador som islamisterna aldrig kommer att vidgå som nu skapar en god avskräckningseffekt.

Egypten gavs tillfälle att demonstrera makt, ansvarstagande och inflytande.

Hur kommer de andra grupperna i Gaza att agera framöver? En enstaka raket kommer att leda till snabba och hårda svar från Israel. Och om terroristerna under december-januari väljer att provocera Israel med fler attacker kan vi räkna med en ny och mer kraftfullt operation från Israel. Men sagt – om det inte kommer en enda raket fram till nyvalet så blir det succé för regeringen. Netanyahu vinner då valet och bildar en koalition som mer eller mindre blir den som han f.n basar över. Den enda som nu kan rädda och lyfta Yachimovich, Mofaz och Lapid till succé i valet är att Hamas & Co åter börja skjuta raketer mot städerna i södra Israel.

Vad som därefter sker i Mellanöstern är en annan sak. Den aktuella vapenvilan innebär inte en dramatisk förändring av sakernas tillstånd. Många människor har skadats och dödats. Familjer har krossats. Den israelisk-palestinska konflikten har fått mer av sorg, förtvivlan, bitterhet, vrede och hat. Ju mer av sånt, desto svårare för människorna att försonas och skapa fred. De som bär det tyngsta ansvaret för att detta elände ständigt får nya kapitel är de terrorister som inte vill erkänna Israel och som alltjämt planerar våldsamheter för att undergräva staten Israels existens.

Ingen tror att man nu etablerar ett lugn för evinnerlig tid. Avskräckningsbudskapet riktas tills vidare inte bara till Hamas, utan till alla fiender. ”Försvarspelaren” är även ett meddelande till Iran och dess proxies. Det vi har sett kan ses som en förövning, en repetition inför en tänkt föreställning under 2013: krisen med Iran urartar och leder till krig. Om Hamas då väljer att ansluta på Iran sida, kommer Israel att agera militärt mot Gaza som kommer att få ”Försvarspelaren” att framstå som en bräcklig pinne. Ett krig med Iran utgör nämligen, till skillnad från strider enbart med Hamas i Gaza, ett strategiskt hot mot Israels existens. Det är något i grunden väsensskilt från det vi nu sett i Gaza och södra Israel. Den som då ansluter på Irans sida kommer att ses som en integrerad del av detta strategiska hot. Israel har nu sagt till Hamas (och indirekt även till Hizbollah): är ni redo att betala priset? Vi rekommenderar er att hålla er utanför en konflikt mellan Israel och Iran. Om ni ändå väljer att ansluta kommer vi att agera hårdare mot er än förut, och vi kommer tack vare stödet från framförallt USA att kunna fullfölja och slutföra jobbet.

Och så kommer då det jag har väntat på – uppgifter om delade meningar bland Israels ledande politiker och generaler. Barak Ravid skriver (Haaretz – Behind the scenes of Israel´s decision to accept Gaza truce) att Barak ville avsluta striderna, Lieberman ville se en markinvasion, Netanyahu ”velade” (”vacillated”).

Svart-vita slutsatser, entydighet – bort det. Bilden är som alltid komplex. Situationen i regionen är mångfacetterad. I mångas ögon befäster nu Hamas sin maktställning bland palestinierna. Hur påverkar detta försöken att få till försoning och enighet mellan Hamas och Fatah?

Till sist, angående avskräckningen, vapenvilan, den israeliska inrikespoltiken och nyvalet – tillbaka till rubriken: The proof of the pudding is in the eating – det återstår alltså att se hur Hamas och de andra väljer att agera fram till det israeliska nyvalet. Lugn, noll raketer, inga gränsattacker = succé i valet för Netanyahu, Barak och Lieberman. Förnyade attacker från Gaza – då framstår ”Försvarspelaren” som ett misslyckande. För att upprättahålla ett minimum av trovärdighet samt hålla drömmen om valframgångar vid liv måste då firma Netanyahu och Barak lansera en ny operation i Gaza. Och detta leder till…? Den som lever får ta del av fortsättningen.

Annonser

Om Roy

Roy Alterman jobbar med strategisk kommunikation
Det här inlägget postades i Gaza, Hamas, Israel. Bokmärk permalänken.

En kommentar till The proof of the pudding…en första kommentar till vapenvilan

  1. Roy skriver:

    Succé/framgång även för presidenten och fredspristagaren Barack Obama? http://www.haaretz.com/blogs/west-of-eden/a-triple-crown-achievement-for-obama-s-middle-east-policies.premium-1.479670

    Bifogar – genom att undvika en markinvasion gjorde Israel livet lättare för Obama. Om Israel hade pressat på och ytterligare försatt Obama i ett läge där han måste stå upp och försvara Israel, i uttalanden men också genom att stoppa resolutioner i säkerhetsrådet, då hade detta kunna leda till försämrat samarbete mellan Obama och Netanyahu i framtiden, exempelvis beträffande Iran. Har Netanyahu nu agerat på ett sätt som förbättrar relationen mellan de båda ledarna? Indikerar detta även en förbättrad samordning inför 2013 – dels beträffande Iranfrågan, men även angående fortsättningen på den israelisk-palestinska konflikten? Palestinierna kommer att driva på hårt, med förmodad start nu i november i generalförsamlingen, under 2013. Operation ”Försvarspelare” avrundades på ett sätt som var ämnat att främja det israelisk-amerikanska samarbetet i samband med 2013 års utmaningar.

Lämna ett svar till Roy Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s